I tisdags natt kom hon så, ett ljuvligt underbart stoföl med fyra vita strumpor och bläs. Färgen är ljusbrun eller nästan noguat, men mörknar nog.
Jag har övervakat Klivija med hjälp av en webbaserad kamera vilket varit fantastiskt. För fyra veckor sedan började Klivija sätta juver, för tre veckor sedan började förvärkarna, för två veckor sedan kom det genomskinlig "mjölk" ur juvren och det bildades genomskinliga droppar som hängde kvar på juvren. Då trodde jag nästan det var dags och vakade två nätter. Hade ännu inte kameran och ställde klockan varannan timma och gick ut i stallet och tittade. Det enda som hände då var att Klivija glodde SURT på mig och undrade varför i hela fridens namn jag rände i stallet om natten och inte lät henne vara ifred. HON behövde minsann sin skönhetssömn.
Men så, två dagar före fölet kom ändrade "mjölken" färg till att först bli gråaktig och sedan, på dagen innan det var dags, till att bli riktigt vit. Några vaxproppar bildades det aldrig. Däremot ändrade Klivija beteende. Hon som aldrig brukar vilja gå in bad verkligen om det, både Carina som hjälper mig och jag upplevde exakt samma sak. Hästen stod och hängde vid grinden. gnäggade och ville verkligen in!
Natten det hände sov jag, min sambo och vår dotter som jag fortfarande ammar över hos Marianne och Kenth (tusen tusen tack). Jag vakade via datorn och ställde klockan för att kolla regelbundet. Vid ett på natten vankade Klivija runt lite och jag kollade lite extra och strax därefter la hon sig ner och fölningen startade. Jag väckte Marianne (miljarders tack för att du var vid Klivijas och min sida) och vi gick ut till stallet. Klivija var så duktig men fick kämpa en del och efter en stund hjälpte jag och sedan både jag och Marianne henne genom att dra i fölungens framben i takt med krystningen. Men så kom hon äntligen, det ljuvliga fölet, så fin och alldeles alldeles underbar! Hon reste sig fort och såg stark ut men sen tog det en stund för henne att hitta rätt teknik för att dia. Jag är så tacksam för att det gick bra med både sto och föl. Tack återigen
Marianne för hjälp och stöd på natten!
