Klivija - senaste nytt

Emma - detta inlägger är särskilt till dig ;-) Senaste nytt ja, det var ju ett tag sen... Sedan februari 2014 bor Klivija i ett nybyggt stall med ridhus, lyxiga 3km hemifrån. Det är ett jättefint stall och turligt nog finns oxå en lösdrift där Klivija huserar. Damen trivs inte i box så det kunde inte bättre bli. Både Klivija och jag stormtrivs i stallet med både hästar och människor!! Eftersom Klivija hade stått sedan juli -12 då jag inte längre kunde rida pga att jag var gravid i sjunde månaden och Klivija sedan själv fick föl april -13 satte jag igång henne försiktigt under våren. Fram på vårkanten var vi någorlunda i gång och hon kändes väldigt fin. Vi har alltid kämpat med att Klivija slår sig fri med huvudet men det har blev allt bättre. Men oturligt nog så blev Klivija halt på alla fyra i samband med verkning, så vi fick passa på att umgås med gamla veterinärbekanta och klinikhovslagare och ta lite ofrivillig vila så att hovarna växte ut och hon kunde skos som vanligt igen. För cirka två månader sedan satte jag igång henne igen, vilket känns underbart. Jag älskar verkligen min häst och det mesta kring henne fungerar utmärkt. Jag tänker ofta på det när jag är runt henne. Hon är lätt att leda, lasta, spola, klippa, täcka, borsta, pyssla och mysa med. Hon är rolig, har åsikter om en massa saker, är smart, lättlärd, envis, otroligt godhjärtad och har koll på läget. Numera fungerar det super att rida ut på egen hand, hon är mestadels cool, går fram även om hon tycker vissa saker är läskiga och sköter sig väldigt bra! Vi ligger förstås hopplöst efter utbildningsskalan men det är inte så viktigt, jag har roligt tillsammans med min häst och varje gång jag träffar henne viskar jag i hennes öra hur mycket hon betyder för mig, på alla sätt och vis! Vi tränar dressyr varannan vecka och jag önskar varje dag var träningsdag, det är sååå roligt. Jag har satt upp ett mål och anmält oss till en dressyrtävling, LC:1, för att vi ska ha lite press på oss att kämpa lite extra. Faktum är att det hjälper, varje träningspass, ute som inne, tänker jag på ett antal saker (samma) som jag vet att jag behöver träna på, jag kräver lite mer av Klivija varje gång, jag vet att hon kan och vi kämpar lite extra. Det känns som om det har gett resultat. Sedan förväntar jag mig inga stordåd på tävlingen och det är inte heller superviktigt, men jag vill vidare, vill vidare tillsammans med Klivija. Tycker det är trist att traggla grunder om och om igen på grund av skador och avbrott (frivilliga iom två graviditeter och en dräktighet). Grunderna tränar jag gärna för att bygga en bas, men inte när det blir ofrivilligt så att säga. Nu har vi börjat leka med lite andra ridövningar, mer om det i ett annat inlägg, och det är jättekul. Dessutom ska vi träna markarbete med bommar / "hoppning" (inga höjder direkt) en gång i månaden. Främst för att det är kul men oxå för att det är bra gymnastik för oss båda. Sen var det ju en gång i tiden så att jag mest var intresserad av hoppning, men nu är jag nog för feg för några större höjder, har lixom inte hoppat på x antal år. Klivija och jag har väl hoppat några småhinder tre-fyra gånger samt några gånger löshoppning. Hopplöst efter utbildinngsskalan ja, men men, vi har roligt tillsammans, jag trivs med min häst och mår bra med henne. Det är därför jag har häst och speciellt drottningen Klivija.