I väntans tider...

På väg hem från betäckningsstationen.

I torsdags var Klivija tillbaka på betäckningsstationen för veterinärundersökningen. Då var det 16 dygn sedan hon inseminerades, men frågan var om hon "tagit sig". Det var lite av en "lågoddsare" på så sätt att hon inseminerades på en tisdag, kollades dagen efter och då hade ägget fortfarande inte släppt, ingen mer insemination eller veterinärundersökning gjordes den veckan i och med att det var röd dag och sedan helg. På måndagen kollades hon igen och då hade ägget släppt, men fråga var förstås när. Hade det släppt under onsdagen eller torsdagen? But guess what? Klivija är dräktig!! Jag vågar knappt tro att det är sant! Lyckligtvis är det bara en fostersäck också, det vill säga inte tvilling denna gång (pustar ut). Denna undersökning är bara på dygn 15 eller 16, beroende på när ägget släppt så det är en låååååång resa kvar, men detta är ju trots allt första steget mot ett föl (hoppas hoppas hoppas!) Nästa undersökning är på 30 dygn, det vill säga om två veckor. Uppenbarligen har Klivija rätt så lätt för att bli dräktig och Lambourghini har fin fin kvalitet. Läser att bästa resultatet för TAI (kyld) får man om man inseminerar inom 12 timmar efter insamlingen, men vissa hingstars spermier klarar mer än dubbla tiden. Det är dock inte alla hästar som lämpar sig till detta, eftersom det ställer mycket höga krav på hingstens spermakvalitet, och ett mycket fruktsamt sto.. http://www.hastsverige.se/insemination_veta_mer.html

Det är inte bara Klivija som går i väntans tider, det gör hennes matte också. Eftersom jag redan är i vecka 27 är mina dagar på hästryggen räknade för detta tillfälle. Än så länge har jag ridit hyfsat regelbundet, kunnat rida i alla gångarter och jobba henne i dressyr fast kortare stunder. Men jag känner att jag börjar bli lite väl trött och har satt ett slutdatum. Om två veckor kommer hovis och plockar av skorna och då passar jag på att sätta ett stopp för ridningen för denna gång. Har haft oerhört svårt att sluta eftersom Klivija känts finare än någonsin. Å andra sidan känns det ju bra att sluta så istället för med någon snörplig skada.

Här är en ultraljudsbild på Klivija: