Uteritt med läskigheter...

Red ut häromdagen och får verkligen rida för att Klivja står emot så himla mycket. När vi är själva ser hon spöken och är rädd för allt möjligt. Ibland när jag rider ut tänker jag att det hade varit så lätt att bara strunta i det men jag vill verkligen att vi ska övervinna Klivijas rädsla ute så vi kämpar på. Red i alla fall upp för en brant backe där Klivija brukar vilja stanna och vända när det är 15m kvar. Eftersom det känns rätt så farligt när hon börjar backa i denna branta uppförsbacke har jag valt att hoppa av och leda henne den sista biten. Nu tänkte jag dock ta tjuren vid hornen och försöka rida upp. När det blev stopp och backen lades i hoppade jag av och sprang allt jag orkade med en förvånad Klivija. Det blev alltså inte alls den du-kan-gå-före-mys-promenaden som hon tänkt sig. Gick sedan fram och tillbaka en gång till före jag hoppade upp och.... stopp.... back. Skällde lite med rösten och drev på och äntligen gick hon fram, massa beröm, jag drev vidare så vi galopperade uppför. Klivija stod emot som bara den men galopperade med matte ivrigt påhejandes, men så vips, på den smala grusvägen mötte vi plösligt en bil med transport, det blev tvärstopp och kast runt. Så himla typiskt, vilken sjukt dålig timing :-( Och jag tyckte precis att Klivija sa till mig "Där ser du, det vaaar ju farligt att gå upp här..." Vi fick upprepa hela proceduren inklusive en springande ryttare före vi avslutade med en ny uppsutten galopp uppför. Gissa om jag var trött efteråt. Joggade av i paddocken och aaawww Klivija var underbar att rida, borta var alla spänningar och vi avslutade i alla fall rätt så nöjda.