Klivija i stormen

Åsså ett hästinlägg oxå! Min häst kan vara en riktig fegis vid uteritter och man behöver ge henne stöd redan innan hon tvekar. I höstas när jag hade ridhjälp började hon tyvärr med olaten att vända hem. Sedan hon väl kom på det har även jag fått känna på det ibland. Oftast sker det i form av att hon stannar, inte vill gå, eller backar vid något olämpligt ställe. Undan för undan har det dock blivit bättre och bättre. Däremot väljer jag hellre att hoppa av ibland än att till vilket pris som helst sitta på eller så hoppar jag av och leder jag henne om jag vet att det är ett ställe hon tycker är riktigt läskigt. Varför ta en diskussion om man inte behöver? Dessutom tror jag att jag bara befäster mitt ledarskap genom att gå före och visa vägen. Red i alla fall i stormen igår, eller storm och storm, men det blåste rejält iaf. Började passet med att promenera bredvid Klivija på en grusväg mellan två åkrar då damen var lite på tå pga blåsten. Satt sedan upp och red en sväng och Klivija var spänd men höll sig i skinnet. På väg hem satt jag av igen, före grusvägen mellan åkrarna. Tur var nog det för helt plötsligt blåste locken på några brevlådor upp som gap på ett rovdjur :-) och Klivija var inte sen att kasta sig runt... Hade jag inte promenerat bredvid finns risk för att jag hade åkt av, hon är riktigt kvick. En förlåtlig svängom måste jag säga och ett bra ridpass med en hyfsat modig häst :-)