Gräset är alltid grönare.... På grund av väl intensiv kärlek mellan Klivja och Ikaroz har vi delat beteshagen i två. Klivija och Clara går i ena delen och Ikaroz och Boss i andra. Idag fick jag ett sms av Cissi som då befann sig hos hästarna, där stod något i stil med; "Du har en hopphäst, staketet är helt men Klivija går i fel hage". Va, tänkte jag? Någon skämtar med mig aprillo! Hoppa över, från en gräshage till en annan? Eftersom jag inte stod framför hagen och jag tyckte det var osannolikt tänkte jag att staketet kanske är tillräckligt högt för att gå under någonstans eller att det fanns någon annan mer logisk förklaring. Skrev därför tillbaka till Cissi; "Men tror du verkligen min häst har hoppat över?" och fick ett fånigt men roligt svar tillbaka; "Nä, ålat sig under tråden? Öppnat och gått runt? Nä du hon måste allt hoppat!". Jag måste säga att jag tycker det är bra märkligt, ett sto som sonika hoppar över från en gräshage till en annan. Bör jag ens tillägga att Klivija är en bestämd dam med egna åsikter....
Red ut en sväng idag, första gången på egen hand från betet. Gick fint att göra i ordning utomhus. Red först åt ett håll jag inte provat förut men fick vända och byta håll. Var då tvungen att hoppa av och gå igenom hagen där Clara går och därefter sitta upp på nytt igen och rida i kanten på en äng. Samtliga hästar var tossiga och sprang när de såg Klivija gå iväg. Clara fick ett ryck efter att vi lämnat hagen och brallade och tjöt som en gris som bara hon kan göra. Klivija tyckte det var sådär att gå iväg och protesterade en några gånger bla genom att hoppa rakt uppåt och framåt. Ny utmaning för matte, detta har vi inte varit med om förut. Det kändes sådär ute på en äng men jag stod på mig och Klivija accepterade läget, skönt! Hoppas vi slipper den här typen av diskussioner igen. Som sagt damen har egen vilja, men vem har inte det :-). Skam den som ger sig!
he,he, ja jag kan säga att det är även ganska spännande att gå genom stohagen med I när jag ska rida. Stona väntar tills vi kommit en bit sen kommer dom i full fart och kör om:))flera gånger...
SvaraRaderaHm, vilka bussiga "kompisar"....
SvaraRaderaJa du, du har uppenbarligen TVÅ hopphästar, vilka busar de är ;-)
SvaraRaderaHihi, jag kan riktigt se (...och höra) Clara framför mig :-) //Sis
Åh, jag känner igen det där med småtrilskande häst. Du verkar vara lugnet själv juh. Jag kämpar med min egen rädlsa och har än så länge vunnit över den varje dag den här sommaren. Blir alltid inspirerad av att läsa alla andras bloggar. Tack för det! :-)
SvaraRaderaVK: Hm, skenet kan bedra :-) Jag har varit väldigt orädd förr, men blev avkastad av en unghäst i samband med inridning för två år sedan. Det hände vid första uppsuttna galoppen och det visade sig att hästen hade såpass illa Kissing Spines att den togs bort. Tyvärr blev jag superrädd efter det vilket inte underlättades av att min nästa häst hade milt sadeltvång. Jag har kämpat massor med min ridrädsla därefter och det är först nu som det mer eller mindre är borta. Det kan dock komma över mig ibland, men ytterst sällan. För mig underlättar det om jag försöker ha fullt fokus på hästen eftersom det nästintill är omöjligt att fokusera på två saker samtidigt dvs på hästen och på att vara rädd.Så kämpa vidare så ska du se att det blir bättre och bättre.
SvaraRadera