Möte med skogens konung...

Bilden är lånad från web.tjosan.se

Eller ja, snarare med skogens drottning.... Vi hade varit på uteritt, fröken Klivija och jag, vilken oturligt nog började med att Klivija skrapade ena bakbenet på en stubbe som hon inte såg och därmed nästan gick omkull. Tur i oturen blev det "bara" skrapsår men hon fick först rejält ont - stod och lyfte bakbenet högt upp i luften, men det gav sig efter en stund. På hemvägen gick vi i kanten av ett gärde och rätt som det var fick vi syn på en stor älgko. Den smälte in så väl bland buskagen att vi höll på att missa den både Klivija och jag vilket gjorde att vi hann komma rätt så nära den. Så fick jag syn på att älgen hade en liten kalv. Den var superliten, rödbrun till färgen och stod och diade på mamman. Det var första gången vi mötte en älg tillsammans och jag visste inte hur Klivija skulle reagera. Själv har jag fått lära mig att man bör ha respekt för älgkor med kalv eftersom de kan bli agressiva när de försvarar sina små. Jag hoppades dock på att älgkon skulle ta med sin unge och ge sig av in i skogen så vi kunde passera, men inte då. Jag tjoade och visslade men älgen stod lugnt kvar och betraktade oss. Klivija som vanligtvis brukar bli väldigt rastlös vid stopp stod också stilla och bara stirrade på älgen. Själv funderade jag på hur vi skulle ta oss förbi på bästa sätt. Passera i kanten på gärdet bredvid älgen - not a good idea! Rida tvärs över en äng ifall Klivja skulle vilja sätta fart kändes inte som ett alternativ. Hoppa av och leda spänd häst och eventuellt utrusande älgko kändes definitivt inte aktuellt. Tillsist fick vi i alla fall gå tillbaka och ge oss ut i andra kanten på gärdet som ligger i träda så jag var lite orolig för att det skulle ligga någon taggtråd i gräset. Klivija var spänd och höll koll på älgen under hela tiden, men var samtigt en klippa och gjorde ingen ansats till att dra iväg. Skönt att veta hur hon beter sig vid möte med älg, det lär ju hända igen. Klivija - en klippa och bäst när det verkligen gäller!